Jag – Nyholm

LG-2_webJag tänkte presentera mig för dig, för att du förhoppningsvis ska få en större förståelse varför jag genomför denna typ av aktivitet.
Jag är född 1965 alltså är jag snart 50 år.
Jag har alltid varit en person som behöver att det händer något runt knuten, ända sedan barnsben. Arbetsplatserna har varit skiftande allt från Räddningstjänst till säljare. Värnplikten blev avklarad 1987, min första FN-tjänst sökte jag till 1990, L104. Då halva tiden hade gått sprack förhållandet hemma. När jag kom hem sålde vi vår gemensamma lägenhet och jag flyttade till en mindre ensam. Jag fattade inte då, att jag inte mådde så bra. Jag tyckte bara att allt var svårt hemma i Sverige, jag spenderade mycket tid på min arbetsplats utanför arbetstid med träning, så tiden i ensamheten blev så kort som möjligt. 1991 skulle man samla ihop ett sjukhus till Operation Dessert Shield, jag ringde omgående och kom med (SA01), med en lättnad i hjärtat. 1992 sökte jag ytterligare en gång och var då på min sista FN-tjänst, L112. Jag tackade nej till Bosnien av olika privata själ, annars var jag antagen till BA02. 1995 blev jag pappa, till trillingar. Underbara ungar friska och krya. De är som 18 åringar skall vara…….. Så klart höll inte det förhållandet heller. Egentligen kom min insikt till om hur jag är och varför 2011 då jag gick en utbildning på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i avlastande samtal där jag träffade en person från Försvarets personalorganisation som ställde lite känsliga frågor. Tack, det behövde jag.
Jag skulle kunna ge min ena hand för en utlandstjänst till men jag är inte anställd inom försvaret och jag har ingen utbildning som innebär en specialtjänst på en mission, jag vill ju åka! Alltså överväger de positiva minnena och känslorna de tråkiga. Skall man utvecklas som människa skall man åka på ”mission”.
En av mellandagarna 2012 satt jag och funderade på hur jag kunde ge något till mina kollegor, jag räknar att mina kollegor är alla veteraner från de första Kongo missionerna till dags dato. Då föll tanken på Gula bandet och hur jag kan vara delaktig i uppmärksamheten kring veteranfrågan och kanske kunna hjälpa till att sälja fler Gula band.
Som soldat marscherar jag , det säger väl sig själv! Där kom idén till Fredsbaskermarschen 2013. När jag la upp rutten blev det så klart med en del personlig touch, men i huvudsak till för att hedra stupade, skadade soldater och deras familjer samt veteraner och deras familjer.
Semestern 2013 blir alltså gående i syftet som nämns ovan, jag önskar att alla som läser detta ställer upp och stöttar på sitt sätt med sitt engagemang genom att kanske möta upp när vi marscherar, följer med en bit på marschen, köper ett Gult band och med det stöttar Svenska fredssoldater och Veteraner.

En gång fredssoldat alltid fredssoldat

Lars-Göran Nyholm

[Foto tagit av Johan Öst]